torsdag 28 februari 2013

Att avstå

Det är bara att inse - följande måste jag också avstå från för att slippa kvällskonserter och en kille med ont i magen! (Sedan tidigare misstag är katrinplommon, choklad och smågodis portförbjudet också och det som snart är påsk...).

* Bild från nätet

Drack en halv kopp kaffe i tisdags och sedan brakade det lös! Tisdag och onsdag kvall samt natten till torsdag - det gjorde ont i mammahjärtat att höra! Till råga på allt verkar det som om han vill äta lite oftare på kvällen och det har ju inte jag fattat då han fram tills nu vaknat och visat hunger var tredje timme. Ja, ja - jag kommer att lära mig honom tids nog! =)

Annars så fokuserar han blicken, är mer vaken på dagarna och vill vara med.

Jag har fortfarande svårt att fatta att min underbare lille pojk är min, inte bara någon jag får hålla en stund och sedan lämna tillbaka. Kärlek och lycka <3!

5 kommentarer:

  1. HIHI, just det, minns det där!!
    Tröstar dig med att det går över :-)
    Prova att äta pyyyyyyttelite godis vid påsk. Svårt att avstå då :-)
    Ja, det är underbart att han är DIN!!!!
    Vid vår ålder. Stort och speciellt!!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är redan bättre, han får en extra dos med mat efter avslutad amning och något mål om dagen består enbart av tillägg. Han har varit hungrig, därav skrikandet (samt att jag inte kan äta allt då han verkar ha en känslig mage).

      Det får bli tillägg/utpumpad mjölk på påsk så jag kan äta lite godis - det är något som jagverkligne är sugen på nu. Och till påsk kommer de underbart goda, sockriga och söta små påskäggen - ahhhh! =)

      Radera
  2. Jo, en sak till. Karolina var kvällsorolig i tre månader. Skrek varje kväll. Men, det gick över som via ett trollslag då hon fyllt 3 mån. Otroligt.
    Det kan ju vara ngt sådant för din lille också?
    Min erfarenhet är att de tre första månaderna var jobbigast övh. Efter det tycker jag att det mesta bara flöt på på det ett bra sätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varje kväll i tre månader, hur orkade ni? Tror som sagt att han varit hungrig och att vi därför haft liv här på kvällarna. Nu är det mkt lugnare (om han får maten direkt vill säga när han vill ha... =) )

      Radera
    2. DET var inte roligt.
      På dagarna kunde hon vara som ett solsken, men så fort P kom hem fr jobbet slog hon om och skrek och skrek.
      DET var skitjobbigt, jag erkänner det.
      Det började då hon var ett par vaeckor gammal. SÅ du har nog klarat dig :-)
      Sen försvann det som magi vid 3 mån. Otroligt.

      Radera