Första längre utflykten var vi iväg på idag. Hela vägen till Uddevalla för att fixa det sista efter min pappas bortgång i november och för att tacka den gynekolog som hjälpte till, peppade och fanns som stöd under resan till Niels.
Åka bil var helt ok, likaså åka vagn men komma in på ett fik - fy vad det var hemskt =).
Jag blev stressad när han skrek så, tyckte synd om de övriga gästerna att behöva lyssna till hans skrik. Till råga på allt hade han bajsat (ovanligt - not) och mormor hade tagit med skötväskan till bilen! Lärdom 1 - ha alltid en blöja i handväskan!
Men det löste sig med pappershanddukar och en liten plastpåse vi fick. En mycket provisorisk blöja som fick duga som nödlösning.
Så - gott att komma iväg och få fixat men enormt skönt att komma hem. Det är bara att inse att min mentala ork är betydligt större än min fysiska ork.
Ja, jag vet...det kan vara mkt stressigt på fik och restauranger om de börjar skrika.
SvaraRaderaMen oftast ÄR det värst för en själv.
Kan bara trösta dig med att det BLIR bättre :-)
Glad att allt löste sig!!