Tankar

Jag är ofantligt glad över att jag vågade få Niels som ensamstående efter det att mitt liv som sambo hastigt, överraskande och chockartat tog slut för två år sedan. Så tacksam över livet och dess tvärkast, att han blev till och är frisk. Jag hade gett upp hoppet om att få barn men Niels ville annorlunda! :-).

Så fantastiskt att få följa honom, se hur han utvecklas och faktiskt förändras allt som dagarna går. Kärleken till honom växer och växer och glädjen inuti mig är enorm över detta lilla mirakel.

Men ibland är det lite tuffare, när tankarna kommer att jag är ensam med honom. Ingen delar den enorma kärleken till honom med mig, det finns ingen som kommer hem på dagarna som jag kan dela det som hänt under dagen med. De dagarna är tack och lov inte många men de finns.

Helgens tankar drog åt det hållet, förmodligen en reaktion efter påsken och sedan dopet. Jag var inte själv med honom under hela två veckor - mormor, bestefar, syskon och vänner fanns och delade honom med mig.

Han är absolut det bästa som hänt mig, min lille kille som jag älskar mest av allt!