Dop

 

 

Förra lördagen döptes lillkillen! Niels Erik Gustaf är namnen han fick. Erik efter min morfar och för att tre av mina fyra bröder heter Erik i andranam, Gustaf efter min pappas andranamn och farfar. Tyvärr fick min pappa och Niels morfar inte uppleva dopet då han gick bort i höstas.

Alla mina syskon är Niels faddrar, tyvärr blev syrrans pojk sjuk i magsjuka samma morgon dopet var så de kunde inte komma.

Det blev en stund fylld av glädje tillsammans med släkt och vänner som följt mig på min långa och krokiga väg till Niels. Min svåger Stefan sjöng Av längtan till dig och Cecilia sjöng För evigt och för alltid, så vackert av båda

Jag är så nöjd över mig själv som klarade av att läsa dikten "Är det du, är det du, allra käraste barn" av Harriet Löwwnhjelm utan att börja gråta. Vågade inte titta mot mammas och Camillas håll då jag såg i ögonvrån att de torkade tårar, hade jag gjort det hade mina tårar flödat.

HJÄRTATS ALLRA KÄRASTE BARN
Av: Harriet Löwenhjälm (1887-1918)

Är det du, är det du,
allra käraste barn,
som har kommit till sist ändå.
Om du kunde begripa,
vad jag längtat,
men det kan du visst aldrig förstå.

Tänk att du skulle komma till sist
det vågar jag väl knappast tro,
fast det var då min enda beständiga dröm,
som aldrig kom till ro.
Kom och sätt dig hos mig, lilla barn.
Får jag krama dig sakta ett slag?
Jag vill känna, att du är mig nära,
jag vill höra dina andetag.
Tänk, vad allting konstigt och krångligt
med ens blivit lätt att förstå.
Hjärtans allra käraste barn, så väl att du kom ändå